Handväskans historia
Handväskan och dess historia
Handväskan har funnits i hundratals år och har genomgått en hel del förändringar och utvecklats till något praktiskt men också en rolig accessoar.
Handväskan är ett fenomen som funnits sedan början av medeltiden, däremot var den medeltida väskan annorlunda jämfört med den vi känner till idag.
Medeltiden
Gravfynd visar att kvinnor under medeltiden hade behov av att ha sina dagliga nödvändigheter, såsom saxar, knivar och kammar, nära till hands. De fäste därför dessa i kedjor som satt i skärpen. Dekorativa föremål kunde fästas på skärpet, beroende på kvinnans sociala position. Även män hade kedjor kopplade till deras bälten, men som byttes ut till väskfickor senare in på medeltiden vilket kvinnorna också kom att göra.
1700-tal
Medan män började avstå från att använda väskor började kvinnor bära sina under kläderna. Anledningen till detta var förändringen inom modet.
Vanligt under 1700-talets Europa var att bära den franska rocken (robe à la française) som bestod av tre delar; livstycke, styvkjol och kappa (manteau). En slags ficka som fästes mellan kappan och kjolen blev populärt - väldigt smidigt för kvinnor då de inte behövde bära på sin väska.
1800-tal
Under 1800-talet gick klänningen från att vara otymplig till att vara en enkel skjortklänning vilket gjorde att kvinnan behövde ha en separat väska för att kunna förvara sina ägodelar. Vid den här tiden började kvinnor använda väskor i form av påsar med dragband som de trädde över handleden. Dessa väskor kallades för réticule, ridicule eller pompadour.
Designen av väskorna kunde variera och ibland kunde de även vara exotiska, till exempel en réticule i form av en ananas. Frukten importerades till Frankrike från Martinique, hem till Napoleons fru Joséphine Beauharnais.
Under mitten av 1800-talet ersattes dragbanden på påsarna med metallramar. Metallramen uppfanns under 1800-talets mitt vilket var en efterföljd av uppfinningen av tryckknappen.
Väskan var elegant och med tiden utvecklades designen och man började pryda dem med broderade mönster. Vanligt var att brodera blommönster men också pärlor. Det fanns även väskmodeller som bestod av flätad metall. Det var alltså en innovativ period under 1800-talet och fler material användes än någonsin förr.
1900-tal
Omkring år 1900 var det ingen kvinna som lämnade sitt hem utan att ta med sig sin handväska. Väskorna bars med korta band eller kedjor på handleden eller i handen.
Under 1920-talet uppkom en ny modell som var avsedd till att bäras på kvällen och det var clutch-väskan. En särskilt dyrbar sådan var Minaudière som skapades av juveleraren Van Cleef & Arpels. En väska så elegant att den skulle kunna klassas som ett smycke.
Som en modeaccessoar var handväskan fin men opraktisk eftersom att kvinnan alltid hade en hand mindre att röra sig med när hon höll i den. Lämnade man ifrån sig sin handväska för att kunna röra sig mer fritt, var det en risk att den blev stulen.
En person som uppmärksammade detta problem var den praktiske designern Coco Chanel. Hon föreställde sig en elegant väska som kunde användas med en lång kedja och därför hänga på axeln. Den sortens modell av väska fanns redan, men det var avsett för män som stred i första världskriget. Det var inte förens 1950-talet som Chanel tog tag i sin idé och gjorde den till verklighet. I februari år 1955 lanserade hon den banbrytande modellen 2.55, namnet gavs efter datumet. 2.55 hade en lång metallkedja och inspirationen till den hade Chanel hämtat från sin barndom. När hon var tolv år gammal hamnade hon på barnhem och nunnorna som drev det använde kedjor till sina nycklar, vilket går tillbaka till medeltiden och dess väskmodell.
Coco Chanels innovation var ett steg på vägen till den enorma mångfald inom väskornas värld, numera finns inga gränser när det kommer till materialanvändning och utformning av handväskan.